Igår kväll plockade jag fram den nya julkrubban (eller Jesus-huset som barnen kallar den). Olle (3,5 år): Mamma, var e Jesusbarnet? jag: Här! säger jag och pekar på den lilla bebisfiguren. Olle: Men var e han? Var e enhörningen? jag: Öhh...enhörningen? Vaddå? Varför frågar du efter en enhörning? Olle(nu lätt irriterad, allvarlig, letandes bland de olika porslinsfigurerna i krubban): Jaa enhörningen, Var är den?? jag (försöker verkligen att hålla mig för skratt): Men Olle, vad menar du egentligen? Varför tror du att det ska vara en enhörning i julkrubban? Alltså, tänker du på en så´n där sagohäst med ett horn i pannan? Olle: Jaa, en enhörning! Och idag: jag: Olle, vad menade du egentligen igår när du undrade om det fanns en enhörning i julkrubban? Skulle en enhörning ha något med Jesus att göra, eller? Olle (allvarligt och bestämt): Jaa, för på sommaren är Jesus en enhörning och på vintern är han ett Jesusbarn! Ha, ha. Ja, vad säger man?? Man kan ju bara undra var ungen kan ha fått detta ifrån?
4 kommentarer:
Hahaha! Det är många konstiga funderingar som man får ta del av som förälder. Eller kanske inte konstiga men ovanliga. Och underhållande.
Jasså, där hör man :P
ler :-)
Ha det gott.
Hahaha ! Jaa man vet aldrig vart allt kommer från...hihi !
***
Ha en fin start på veckan !
KRAAAM EVA
Skicka en kommentar