hemma2

Det är nu en och en halv vecka sedan som jag, helt speedad men samtidigt matt av stress, "bröt ihop" på jobbet och därefter gick hem för att samla ihop mig och vila ett par dagar.

Till saken hör nu att jag fortfarande är kvar här hemma.

Efter drygt en veckas vilande har jag redan blivit märkbart lugnare, mindre irriterad, och hjärtklappningen eller rättare sagt hjärtskutten har nästan avtagit helt nu. Läkaren jag träffade idag gjorde ändå bedömningen att jag ska vara fortsatt sjukskriven. På heltid till och med nästa fredag. Minst.

Mycket konstig känsla det här att se sitt eget namn på sjukintyget, ett sån´t sjukintyg som jag nästan dagligen stöter på i jobbet med klienterna. Samtidigt så befriande skönt att bli tagen på fullaste allvar. Likaså att för ovanlighetens skull få överlämna till någon annan att besluta vad jag ska göra och var jag ska vara nästa vecka:

Vila. Hemma.

Och det verkar ju faktiskt lösa sig på jobbet fastän jag inte är där. Ibland tror man ju att man är oumbärlig, vare sig man vill det eller inte. Men som en klok kvinna sa till mig nyligt; "Det löser sig alltid, det gör det. Däremot inte sagt att det blir någon bra lösning, men en lösning blir det i alla fall". Och det är nog så jag måste se på det hela om jag ska kunna tillåta mig att vara hemma.

Nu tar jag en bloggpaus på några dagar. Troligtvis åter efter helgen.

Sköt om er! Det tänker i alla fall jag göra!