Imorgon börjar jag om att jobba och det känns faktiskt bra. Jag går ut lite lugnt på halvtid (40 procent för min del) för att få möjlighet att känna mig för. Det jobb som jag hoppade av går fortsatt vidare utan mig under ytterligare några veckor framåt. Först och främst behöver jag tid för att ta mig an det arbete som blivit liggande innan jag kan känna mig redo att hoppa på tåget igen. (Träffade förresten de flesta av mina jobbarkompisar i fredags över en god after work på Valdino, följt av Rallybrudar på bio. Trevligt sällskap och underhållande film med bra skådisar).
Vissa mer eller mindre positiva förändringar har skett på jobbet sedan sist, bland annat finns viss avlastning för vår grupp under de närmsta månaderna. Visst känns det bra att veta det, men samtidigt är dessa lösningar både sköra och sårbara eftersom de bygger på att läget även fortsättningsvis är nästan exakt som det är just nu, så det är förstås bara att hoppas på att det också är det.
Tre veckors återhämtning på hemmaplan har i alla fall gjort mig oerhört gott. Jag har förstått nu att jag bromsade i rättan tid, vilket gjort att vägen tillbaka förhoppningsvis inte behöver bli så lång, vilket jag förstås är väldigt glad för. Jag mår verkligen toppenbra nu. Känner mig väldigt lugn och avstressad och har betydligt mer tålamod, vilket jag definitivt saknade för bara ett par veckor sedan. Nu klarar jag även av ljud igen, till exempel kan barnen busa och "leva om" för fullt utan att det känns som att jag ska få en hjärtinfarkt i nästa sekund (ja, allvarligt talat så kändes det faktiskt så där ett tag). Även ryggen och nacken mår så himla mycket bättre nu.
Receptet har bland annat varit gott om tid för mig själv med mycket vila, många promenader, yoga, mycket förståelse och stöttning från nära och kära, och tid att bara polymasa med vad jag känner för stunden!
Och om du som läser det här också håller på att stressa ihjäl dig på jobbet (på ett negativt sätt) och situationen känns helt omöjlig, så hoppas jag att även du stannar upp och funderar en gång extra över om det verkligen är värt det!?
Önskar er alla en bra vecka!!
11 kommentarer:
SÅ bra att du drog i bromsen i tid. Inte bra om det går fär länge, då kan man ju bli borta ett bra tag!
Vad skönt att höra att du känner dig bättre. Du var klok som lyssnade på din kropp och stannade hemma ett tag från jobbet. Det är bra att du mjukstartar också. Hoppas bara att du kan ta det lugnt när du är på jobbet och inte försöker hinna med lika mycket på halva tiden som du gjorde när du jobbade för fullt. Har tyvärr sett flera som gjort det när de börjat jobba färre timmar per dag och snart är de tillbaka där de startade. Jag tycker dock att du verkar vara klok kvinna som fortsätter att lyssna på kroppens signaler och är rädd om dig.
Kram från Anette
Lycka till med halvfarten. Låter fantastiskt att du mår så bra!
Önskar dig också en riktigt bra vecka!
Låter väldigt klokt av dej!
Kom ihåg att fortsätta ta det lugnt!
Det tar tid att riktigt återhämta sej, det är så lätt att falla tillbaka i gamla banor.Det gäller ju att lära om sitt sätt att tänka & vara!!!
Gör det du tycker om & måbra av !
Lycka till
Maria
Hoppas allt går bra för dig på jobbet. Ta det lugnt bara och känn efter! Kram
Så bra att du gjorde helt rätt vännen ! Man ska känna efter i tid...
Så ta det nu lugnt och lyssna vidare på kroppen !
***
KRAAAM EVA
Säger det igen.. du var klok som stannade upp i tid! Men ha inte för bråttom nu.. ett steg i taget är bäst!!
KRAAAAAAAAAAM!
Liza
Håller med övriga...tur att du stannade upp och lyssnade på kroppen. Önskar lycka till med din "reboot" på jobbet. /M
Så otroligt skönt att du lyssnade på kroppens signaler i tid! Det hann ändå gå ganska långt - för visst vill man vara duktig & klara av både jobbet & småbarnslivet hemma... Fortsätt att lyssna på din kropp & ta det lugnt! Bra att du trappar upp i lite lagom tempo! TA HAND OM DIG!!!! KRAMIS!!!
alla: Tack för all er gulliga omtanke!! KRAM!
Skicka en kommentar